Jag och Caki har kommit igång lite mer med shejpingen nu. Hon börjar förstå principerna och blir mer och mer på hugget för varje dag. Det är superroligt, men känns faktiskt lite pirrigt också. Det är ju så mycket som grundläggs nu ifråga om sinnesstämning och träningsattityd.
Jag vill ju så gärna att hon skall få höga förväntningar på träning och tycka att det är det häftigaste som finns. Dels för att jag vill att hon ska tycka att det är roligt, men förstås även för att hon då kommer klara störningar bättre och ha lättare att fortsätta jobba även om belöningen dröjer. Samtidigt vill jag att hon lär sig jobba lugnt och fokuserat utan att stressa även om det blir lite svårare. Alltså är det viktigt att hon i lugn och ro ska kunna lära sig förstå "systemet" (bli repetitionsklok etc), utan att hög förväntan leder till stress och frustration. Inte en helt lätt balansgång! Tips mottages gärna...
Hittills har jag (pga det ovanstående pirret) mest tränat på saker som inneburit att interagera med föremål (vilket ju minskar risken att hon bjuder på fel beteende mm), men nu har jag kommit igång med den riktiga frishejpingen också och hon har fått snurra åt både höger och vänster samt backa.
Processen att lära henne snurra åt båda hållen fick mig att reflektera över en del saker. Eftersom jag vill göra allt för att hon inte skulle börja favorisera att vända sig åt ett håll nu i grundträningen (för att sedan bli jättefrustrerad när jag ville lära in något andra hållet) tänkte jag lära henne snurra åt båda hållen samtidigt. Huvudrörelse åt antingen höger eller vänster var alltså det första kriteriet för belöning. Det gick först jättebra men sedan blev ett håll "favoriserat" och ganska snart snurrade hon ett helt varv åt vänster och provade aldrig att vända sig åt höger.
När jag tänkte på det sen kom jag på att man nog måste se till att ha väldigt individuell kriteriesättning om man vill göra på det här sättet. Man måste hela tiden se till att förstärka båda riktningarna ungefär lika ofta eftersom sannolikheten för att dom väljer just den riktningen ökar vid varje "lyckande". Alltså kanske man måste styra det så att det räcker med en blick åt höger men att det krävs en hel snurr åt höger för att det ska leda till belöning. Jag vet inte, sånt här tränande kanske är överkurs på det här stadiet, men det var en tanke...
Nästa pass fick jag i alla fall snurr åt höger (jag hade då gett upp tanken på att blanda utan körde bara åt ett håll) och dagen därpå kom nästa tankeställare. Jag bestämde mig då för att plocka fram snurr åt vänster för balansens skull. Hon bjöd mycket högersnurrar men jag hittade rörelser åt vänster att förstärka. Det hela slutade med att jag fick en kedja av både högersnurr OCH vänstersnurr!
Jag tycker att det är så otroligt talande för hur träning fungerar. Snacka om att sådant som de gör innan de gör det vi vill förstärka har en tendens att hänga sig kvar. Det här är viktigt att tänka på, särskilt när det gäller durationsmoment där man absolut inte vill få in en massa "skräp" i utförandet.
En följd av detta är tex att jag inte vill shejpa Caki att lägga huvudet i backen när hon ligger. Jag vill istället försöka lära in en haktarget för att sedan kunna göra just den inlärningen väldigt situationsbunden innan jag kan lägga signal och fasa ut targeten. Att sträcka tiden i platsliggningen (vilket jag vill kunna göra tidigt...) är nämligen tillräckligt svårt utan att hon ska få för sig att prova något där. Jag vill att vara väldigt självklart för henne vad som leder till belöning i den situationen.
Svårare blir det när man kommer till det andra stora durationsbeteendet, fotgåendet... Där är det ju så mycket svårare att få det exakt rätt hela tiden och samtidigt kunna sträcka tiden någorlunda raskt. Hur gör man för att inte bli kvar i att belöna efter bara ett par steg utan att det för den skull letar sig in skräpbeteenden som man inte vill ha???
Jag tycker som ni märker att det här är sjukt svårt, men jag ska försöka hålla modet uppe framöver när jag vågar mig på att börja lära henne fot... Ännu så länge försöker jag njuta av att inte ha så mycket träningsmässiga fel att reparera. En situation som nog bara existerar så här när man knappt börjat träna valparna..
