Utmana hunden?

För ett tag sen läste jag en del "Bob Bailey-citat" på olika bloggar. Han säger verkligen väldigt många bra saker (även om jag inte tycker håller med om allt), men det var två saker jag fastnade särskilt för.

En sak gällde att det var värre att förstärka ett beteende man inte ville ha än att missa att förstärka det man ville ha. Skönt att höra, det blir lättare att öka kriterierna i hyfsad takt om man inte känner sig så rädd att missa att förstärka rätt beteende att man klickar i "tveksamma" fall som egentligen är mer fel än rätt.

Det andra var just det här med att utmana hunden. Att hunden ofta klarar mer än man tror till en början, men att den på lång sikt aldrig gör det (dvs den lär/vänjer sig vid att "kämpa" visst mycket för en förstärkning).

Stärkt av dessa ord hade jag som plan att verkligen inte mesa med mina kriteriehöjningar. Har tidigare haft en hund som vant sig med alldeles för hög belöningsfrekvens så nu tänkte jag inte göra om samma misstag...

Det var bara det att jag kom på att det inte alls är så lätt! Hur väl man lyckas med att få en hund som klarar låg förstärkningsfrekvens beror ju av mer saker än att man vågar höja kriterierna även om det är en viktig del. För min egen skull har jag försökt fundera ut vad som kan tänkas spela in. Kommentera och utveckla gärna.

1) Bra förstärkningar (nån som hört det förut?)
För uthållighet krävs att hunden vill fortsätta kämpa. Detta motiverar vi den till genom förstärkningar. Dessa måste alltså vara tillräckligt bra för att hunden ska orka/vilja jobba så "hårt" som vi vill. Här har vi förstärkningsfrekvens och kvalité att spela med - dvs ju sämre kvalité på förstärkarna desto högre förstärkningsfrekvens krävs för att hunden ska vilja jobba. Extremt grundläggande men viktigt, det går ju inte att trolla. Misslyckas vi med den här balansen spelar det liksom ingen roll hur duktiga vi är på att inte skämma bort hundarna med för enkla kriterier, vi har för dåliga förutsättningar och hundarna kommer ledsna på att träna med oss när förstärkningsfrekvensen blir för låg.

2) Goda vanor
Sen har vi självklart en viss möjlighet att utifrån grundförutsättningen (hur mycket hunden är beredd att anstränga sig för sin förstärkning) vänja hunden att jobba längre för en viss belöning, men detta måste ske men lite snits för att lyckas bra. Det vanligaste problemet bland oss som klickertränar är väl att vi lyckas åstadkomma det motsatta (som Bob nog syftade på) och vänjer hundarna att förvänta sig mycket utdelning för liten prestation. Tar det då emot lite kanske hunden blir frustrerad och stressad (om den hemskt gärna vill ha sin belöning NU)eller lägger av (om den gillar sin belöning men inte så mycket att den inte lika gärna kan vänta på nästa tillfälle - kommer ju snart ett nytt...).

3) Förståelse för vad som lönar sig och
4) Att vi övat hunden i att hantera den typ av svårighet som den utsätts för i och med vår kriteriehöjning..
En annan faktor som är viktig är naturligtvis att hunden "vet" vad den ska göra om belöningen uteblir eller dröjer. Den måste ha lärt sig ATT den ska jobba vidare för att få sin belöning och även HUR. Osäkerhet på den här punkten kommer att leda till frustration eller uppgivenhet om man höjer kriterierna rejält.

Hur säkra de är på vad de ska göra beror såklart på hur repetitionskloka/felkloka de är, men också en del på hur man lägger upp sin träning. Tränar jag mycket på att växla mellan olika beteenden (framförmapp etc) så kommer jag få en hund som är duktig på att prova ett annat beteende när den den är på fel spår, men kanske svårare att fortsätta kämpa hårdare med (el bli kvar i) samma beteende om belöning uteblir. Shejpar jag mycket trix etc så blir min hund duktig på att modifiera det den just gjorde och prova hårdare (det är i alla fall målet:)), men kanske inte lika duktig på att bli kvar blickstilla i en och samma position. På motsvarande sätt blir en hund som tränat mkt stadga duktig på just det men sämre på andra saker.

Självklart vill vi att hundarna ska kunna växla mellan att bli shejpade till ett aktivt moment och stadga, men när vi nån gång vill ligga på gränsen för vad hunden klarar så är jag helt säker på att den här faktorn spelar in.

Jag är tror tex att en hund som aldrig fått förstärkning för nånting annat än att sitta kvar kommer sitta bra mycket längre utan förstärkning än en annan hund som fått lika mycket förstärkning för beteendet sitta kvar men dessutom fått mycket förstärkning för en massa andra saker. Det blir alltså lättare att snabbt öka tiden på den första hunden än på den andra och att öka tiden med så mkt som 20 sekunder per repetition skulle följaktligen vara ett mindre utmanande kriterium på den första hunden än på den andra.

Det är i och för sig ingen nyhet att ett moment kan påverka inlärningen av ett annat, men vad jag vill trycka på är att svårighetsgraden och således kriteriesättningen för en viss individ sannolikt beror av fler saker än vad man först tänker på. Att "utmana sin hund" kan alltså betyda väldigt olika saker beroende på vilka svårigheter man tar med i ekvationen när man jobbar.

Det är tex väldigt utmanande för hunden om den måste bjuda alla beteenden i framförmappen i rätt ordning innan den hittar det beteende den ska jobba med, även om det aktuella beteendet sedan behöver förstärkas relativt frekvent. Lika utmanande skulle det kunna vara om man gör det väldigt lätt för den att veta exakt vad den ska göra och sedan sträcker tiden väldigt mycket. Skillnaden består i vad hunden lär sig och vilken "typ" av träning den blir duktig på.

Samma tänk gäller förstås störningar som är en annan typ av svårighet, men det är ju ingen nyhet direlkt. Gäller bara att verkligen tänka på det och anpassa sina kriterier - något som jag är jättedålig på... Skärpning på mig!

Till sist..
Det sägs ju ofta att det är bra att lära hunden en massa olika saker för att den lär sig att lära. Jag håller med och vill själv lära min valp en hel del saker. Men igen - jag tror att det lär hunden att bli duktig på att lära, inte på att klara av att gå ett lydnadsprogram. Så... Var sak på sin plats (-olika träning för olika syften), man blir duktig på vad man tränar på....

Per börjar bli varm i kläderna

Jag kom att prata med Jenny om en sak i går som jag gärna vill skriva om här. Det handlar om detta att man vill göra allt perfekt i hundträningen, att man läser och läser och går kurs efter kurs, och att med nästa hund, då minsann...

Självfallet uppstår många bra effekter av ha högt ställda mål. För mig själv är det för övrigt helt nödvändigt att ha ett mål att arbeta mot om jag ska få något gjort överhuvudtaget. Men, jag tror att det är oerhört viktigt att göra klart för sig själv vad målet egentligen är. Jag tror att många hunddressyrintresserade har som främsta mål att bli maximalt duktiga hunddressörer. Inte att vinna VM, och definitivt inte att inte göra några misstag. Det är viktigt att göra klart för sig vad man själv strävar efter eftersom de exempel jag räknade upp delvis står i konflikt med varandra. Om man tex har som yttersta mål att inte göra fel så har man det jätteenkelt; det är ju bara att inte skaffa någon hund eller, om man ändå vill ha en hund, att låta bli att träna eller, om man ändå vill träna, att bara träna på saker man känner sig bombsäker på, eller... Med denna inställning kommer man inte att uppnå vare sig målet att bli duktig eller att vinna VM. Liknande resonemang kan föras oavsett vilka mål du jämför, och därför är det alltså viktigt att veta vad man strävar mot.

Jag hävdar att om du vill bli bra på att dressera hundar får du inte vara rädd för att göra fel! Det är helt omöjligt att bli duktig utan att ägna sig åt konkret dressyr, och detta kommer oundvikligen att medföra att du gör massor av misstag (oavsett hur många böcker du läst). Jag påstår att det inte finns något alternativ till att ägna sig åt hundträning om man vill utvecklas maximalt. Därmed inte sagt att man imte kan lära sig massor genom att fundera, läsa, gå kurser, diskutera och så vidare. Tvärtom kan ens utveckling gå betydligt snabbare om man hittar rätt böcker, rätt kurser osv. Men det enda som är NÖDVÄNDIGT är att ägan sig åt praktisk träning.

Slutsats: Låt inte delmålet (tex att vinna VM) bli så viktigt att det verkliga målet (att bli en jättebra dressör) hamnar i skymundan. Låt inte rädslan för att göra fel hämma din hundträning!

/ Per