Först och främst vill jag bara säga att anledningen till att jag tänker så mycket på hur jag bäst ska fela är att jag tycker att det är svårt och inte för att jag tror jag vet hur man bäst gör (jag kan ju ha en lite självsäker ton ibland vilket nog blir lite missvisande).
Mitt mål är att träna på ett effektivt och för hunden tydligt sätt som är roligt och präglas av sammarbete. För säkerhetsskull vill jag säga att hur seriös jag än verkar på bloggen så vill jag att lydnadsträningen ska vara en rolig lek för oss båda.
Nu kan jag tycka att jag kommit en bit på vägen i det här med felande när det gäller just min hund, men det finns definitivt utrymme för förbättringar. Jag vill komma till det läget där jag känner mig mer bekväm i att fela oftare och att hon inte ska ta det det minsta negativt utan bara jobba på. Kanske är vi på väg ditåt, vi får se, tar annars gärna emot tips.
Det är självklart väldigt individuellt vad som passar olika förare och hundar (dessutom ska det ju passa in i "träningssystemet" i övrigt) och följaktligen är det olika vad man kan ta till sig ifrån hur någon annan gör, hur framgångsrika de än är (som en annan bloggare jag läser nyss skrev).
Jag och mina träningskompisar tränar inte alls lika på alla punkter (t.o.m jag och Vendela gör säkert olika ibland även om vi är så insyltatde i varandras lydnadstänk att jag ibland inte vet vem som tänkt vad. Stor risk att jag snott ideér ifrån henne alltså....:)), men det är ju ganska naturligt egentligen. Ens egen hund är ju den som i slutändan får lära en vad som funkar bäst. (Skrev om bla annat det där att lära av sin hund i ett långt inlägg med rubriken Om att bli en bra tränare som finns på den här sidan nånstans.)
Nu till själv förtydligandet (ni ser hur långt allt blir när jag inte lägger band på mig...):
Med informativt felande menar jag att jag istället för att säga en standardiserad "felsignal" försöker signalera till min hund hur den ska förändra det den gör. Jag har försökt att låta saker från grundträningen av olika beteenden finnas kvar som specifika hjälper/modifierade felsignaler att ta till om momentet behöver korrigeras.
Exempel: Ingångar
Två saker jag velat förändra är att hon ibland gör för grunda ingångar (varpå hon dunsar in i mitt ben om det tempot höjs) eller sätter sig snett. (Dessutom behäver jag få upp tempot, med det har jag i ärlighetens namn inte tagit tag i ännu..)
Fel 1:
Om hon vänder för tidigt så att ingången är på väg att bli för grund så bryter jag det genom att backar undan ett par steg varpå hon direkt rättar sig genom att komma in djupare innan hon vänder och får belöning för det (nu för tiden räcker det med ett bra). Nästa repitition gör hon ofta rätt och kan få bättre belöning.
Anledningen till att hon rättar sig genom att gå djupare beror på hur jag har jobbat med att få till djupare ingångar. Jag har nämligen haft en stor target bakom ryggen (på en pinne i högra handen) som bara syns när hon kommer tillräckligt djupt och växlat mellan att ha den framme -belöning direkt bakom ryggen, och gömd - belöning först efter att hon vänder och sätter sig i fotposition. Jag har växlat mellan dessa båda och ibland när jag kört många rep utan target har hon hon börjat gena och sätta sig direkt och jag har då backat undan. Då har hon oftsat provat med att gå djupt för att titta bakom ryggen igen och jag har satt fram targeten och belönat bakom. Till slut kopplade hon att om jag backar är det smart att prova att gå djupare. Nu kör jag varken med target och knappt med belöning bakom längre, men hon har fattat att hon skall rätta sig genom att gå djupare om jag felar genom att backa.
Fel 2:
Om hon sätter sig snett (vilket ju i praktiken innebär att hon sätter ned rumpan innan hon vänt tillräckligt mycket) så felar jag genom att fortsätta stå still men säga "kom igen då", varpå hon flyttar inrumpan ett extra hack. Då belönar jag (endast med ett bra eller en torr godis nu då hon kan det ganska bra, men det fanns en tid då hon fick bollen för det). Nästa repitition sätter hon oftast rakt och kan få bättre belöning.
Anledningen till att det här funkar beror förstås också på hur jag tränat tidigare. Jag har kört en hel del så att jag snurrar runt i vänstervarv och när hon jobbar tillräckligt bra innåt har jag stannat och belönat henne sittandes (dröjde inte länge förrän hon satte sig i förväntan när jag stannade). Sedan gjorde jag så att efter de ingångar som var lite sneda (så körde jag lite vänster snurr tills att hon jobbade bra inåt med rumpan innan jag stannade så hon kunde sätta sig och belönade. Sedan lade jag på ett glatt "kom igen då" innan jag började snurra och det dröjde inte länge innan hon svarade direkt på detta och flyttade in sig ett snäpp medan jag stod kvar. I det här har jag varit noga med att säga min "informativa felsignal" direkt som hon satt sig/börjat sätta sig och parallellt byggt mycket värde för att jag står helt stilla så att hon ska vara säker på att det är rätt så länge jag är tyst. Hittills går det kanon och hon försöker aldrig flytta sig efter ingången om jag bara står kvar utan att säga något.
Fattar ni hur jag menar (om det är nån som fortfarande läser:)) eller blev det bara bluddrigt?
Nu till tjat och hjälper:
Med tjat menar jag såklart att upprepa signalen (självklart i en lika glad ton som vanligt). Om jag tror att jag kan få henne att göra rätt endast genom att upprepa signalen muntligt så gör jag hellre det än att lägga till en hjälp, men skiter det sig på nåt sätt så föredrar jag att hjälpa henne för att få det rätt (då jag tror att det har bättre pedagogisk effekt) framför att bara göra om och ta allt från början.
Det är klart att det finns en chans att det blir helt rätt nästa gång om man bryter helt och gör om och att man då får möjlighet att belöna ett helt rätt utfört beteende från början till slut vilket är bättre, men det är ju inte alls säkert att det blir rätt (=risk för negativ spiral i mitt fall).
Jag vill minst tre saker med mitt felande:
-Att det ska vara en tydlig skillnad mellan rätt och fel.
-Att det ska vara tydligt VAD det är jag vill att hon ska göra.
-Att hon inte ska få sänkt motivation för att jag felar utan glatt jobba på.
Var för sig är de här grejerna lätt att få till, men det är ju lite svårare när man vill ta hänsyn till allt...
Bryter jag helt och gör om från början blir det en tydlig skillnad på rätt och fel men ibland undrar jag om det inte kan bli lite rörigt för dom att reda ut vad man ville egentligen.
Ställande under gång som tankeexempel
Säg att man ska göra en inkallning med ställande och hunden inte svarar helt på signalen utan förtsätter att springa tveksamt framåt. I det här läget känns det ju fel att ge signalen igen eftersom målet är ett snabbt springande med tvärstopp, men ökar jag verkligen chanserna att det blir bra nästa gång genom att bryta helt och göra om? Jag har ingen aning alltså, jag bara spånar.
Jag tänker att om jag har en hund som kan momentet bra så har jag kanske det, den kanske skärper till sig och lyssnar bättre på signalen, men kan inte min hund momentet riktigt bra är nog chansen att det blir rätt sämre.
Vad händer egentligen om hunden är osäker och inte stannar på "stå" så och jag då bryter och sätter den vid starten? Kedjan blir liksom min signal - osäkerhet - inget beteende - jag anvisar den att sitta i starten. Känns liksom inte helt bra att den instruktion den får av mig efter en stå-signal är att den ska sitta.
En förutsättning för snabba ställanden är väl att hunden förutom att vara van att stanna snabbt, ska känna sig säker på vad den ska göra. Alltså kommer jag nog satsa på att jobba på en tillräckligt lätt nivå för att den ska stanna snabbt nästan jämnt, men om det skiter sig så vill jag ändå stärka henne i att vara säker på vad hon ska göra så jag säger stå igen och kanske igen och sen braaa+belöning när hon väl stannar. Sen gör jag en repitition som förhoppningsvis är tillräckligt lätt för att hon ska göra rätt direkt och ger bättre belöning och sen kanske en på samma nivå som hon först misslyckdes och belönar kanonbra! Självklart hela tiden med en belöningsplacering som hjälper till att få det rätt.
Sen var det det här med att vara tydlig kontra att inte hunden ska gå ner sig. Jag måste ju göra nånting som talar om för hunden att det blev fel annars blir det ju svårt (om än inte omöjligt) för den att veta skillnad på "det var bra, nu gör vi en grej till innan belöning" och "det var inte helt rätt, försök igen". Har man en hund som är som ett duracellbatteri funkar det väl bra att bara säga fel och göra om, men har hunden lätt att tappa motivation är det inte så lätt. För mig känns det inte heller bra att behöva fela så himla glatt och busigt att det nästan är som om jag belönar hunden socialt. Då finns ju risken att hunden kopplar mitt glada sätt med utebliven belöning, alternativt att hunden knappt uppfattade att det blev fel. Jag vill att jätteglad matte=bra gjort.
Med reservation för att jag kan ändra mig tycker jag alltså att det är ett ganska bra alternativ för mig och min hund att jag, när det blir fel, helt enkelt med glad röst påminner om vad det är jag vill. Det gör att hon är säker på att det är rätt när jag inte säger något (eller berömmer), att hon förstår vad jag vill att hon ska göra för att det ska bli rätt, och förhoppningsvis att hon håller humöret uppe (genom att hon får en instruktion som gör att hon snabbt är på banan igen).
Det finns dock områden som är svåra, när det blir fel i fjärren till exempel så kan det bli ganska rörigt. Tips mottages alltså tacksamt!
Tror jag tömt ut detta ämne nu, men man vet aldrig..... ;D
