Tävlingspsykologi

Mina sammanfattande stolpar efter att ha läst "Lyckas på tävling" (Niina Svartberg)

Nervositet

Strategier

Öva på att träna i situationer som gör mig nervös:

-videofilma.

-träna med ngn du inte känner.

-tävlingsträna på främmande klubb.

-sätt upp mål innan passet, berätta om dem för kamraterna.

-iscensätt träningstävling på plats där många passerar.

Träna på att slappna av, ta hjälp av musik eller fysisk aktivitet.

Träna på att agera avslappnat och andas lugnt för att lura sinnet och känna dig mindre nervös.

Attityd till nervositeten, försök tycka att det är ok med lite pirr.

Slösa inte energi genom att oroa dig över sådant du inte kan påverka.

Fokusera på uppgiften – att vara en bra förare till min hund.

Tänk igenom hur det passar mig bäst att vara innan tävlingen. Själv i lugn och ro? med andra?

Koncentration

Lagom brett fokus och lagom avvägning mellan inre(inom dig) och yttre(omgivningen) fokus.

Fokus i tid: Nu, inte då eller sen.

Öva på att vara riktigt fokuserad även under träningspassen.

Träna med störning, ex på stan eller bli kommenderad av ngn som inte riktigt kan.

Ögonkontroll. Bry dig endast om att titta på relevanta saker. Även för hundens skull.

Skapa rutiner att fokusera på innan, under och efter prestationen. Ger trygghet.

Dela upp tävlingen i delar och koncentrera dig på en del i taget.

Träna in en slags påminnelse (ex ett ord) för att återfå fokus på det viktiga om ngt oväntat händer.

Öva i andra situationer, strunta ex i att låta dig störas av långa köer el störande ljud.

Målsättning

Tänk igenom vad det egentligen är som driver dig.

Skapa uppgiftsmål istället för resultatmål. Detta är mindre beroende av saker du inte kan kontrollera.

Ha drömmål som inspirerar samt mellanmål (och ungefärlig tid för dessa).

Viktigt att lova sig att man själv är bra oavsett om man når målen eller inte.

Skapa en plan för vad som behöver förbättras och hur. Iaktta vilka resurser och hinder som finns.

Utvärdera målen regelbundet. Var flexibel och förändra målen eller planen vid behov.

Skapa även mål för träning, inte bara för träning.

Skapa bilder för målen.

I tider av motgångar är det extra viktigt att hitta uppgiftsmål att fokusera på.

Målen ska vara dina egna och något du verkligen vill (inga tvång eller krav).

Målen ska vara djärva och attraktiva men uppnåeliga.

Formulera målen positivt.

Sätt upp tidsramar för mellanmålen.

Målen ska vara konkreta och mätbara.

Självförtroende

Det förtroende du har till din egen förmåga blir gärna en självuppfyllande profetia.

För hundförare speciellt viktigt att utstråla självsäkerhet för att ge hunden rätt signaler.

Två aspekter av självförtroende (vilka båda är viktiga för att nå goda resultat):

Tro: Vår tilltro till vår förmåga. Ostabil, varierar från situation till situation.

Acceptans: Att acceptera sig själv oavsett vad som händer. Stabil över tid.

Odla ett tankesätt kring dig själv som hjälper dig istället för stjälper dig.

Skilj på sak och person. Håll kritik konstruktiv - adressera det som gjorts, inte personen/dig själv.

Inte för mycket fokus på drömmålet, lägg märke till lyckanden på vägen och gläds åt dem (var stolt!).

Om det går mindre bra är ditt värde som individ är lika bra ändå. Jobba ev. med affirmationer.

Visualisera bilder av framgång om och om igen. Känn känslan och njut.

Visualisering av att du klarar svåra situationer är ett effektivt sätt att förbereda sig. (Hur lyckas du?)

Hur du tänker om varför det gick som det gick påverkar ditt självförtroende. Beror resultatet på stabil el ostabil faktor, inre el yttre orsaker . Har du möjlighet till kontroll eller inte över resultatet.

Leta bevis på din förmåga.

Agera som om du har gått självförtroende.

Var en bra coach till dig själv! (tala till dig själv på ett sätt som du skulle tycka var bra för en kamrat).

Se till att både du och hunden är väl förberedda för era uppgifter på tävling.

Den mentala verktygslådan.

Bilder

Alla förändringar börjar med en tanke.

Bli med vet om dina tankar (styrbilder) och börja tänk på ett sätt som gagnar dig.

Fokusera på bilder av de lyckade repetitionerna istället för den misslyckade.

Bilder kan användas för att framkalla avslappning.

Bilder om drömmål och mellanmål kan användas som styrbilder.

Bilder om arbetsstrategi/mål för träningspass kan användas som förberedelse för träningen.

Ändra din bild av dig själv för att påverka din självkänsla.

Föreställ dig själv som helt fokuserad på tävling.

Använd bilder för att framkalla en viss känsla som du tror gagnar din prestation.

Träna teknik genom visualisering.

Ord

Affirmation - Fokusera på det positiva (inte ordet inte) och upprepa detta för dig själv (lura hjärnan).

Anv nyckelord (rest av affirmation) för att återta fokus efter störning (ex, lugn!, ta hand om hunden!).

Förknippa ett ord med glädje (anv det när du är glad) och säg det sedan när du vill framkalla känslan.

När du upptäcker negativa och störande tankar-resonera med dig själv och ifrågasätt tankarna.

Andra mentala tekniker

Tankestopp - stoppa negativa tankar genom att säga/tänka stopp + framkalla bilden av en stoppskylt.

Nolla dig – töm medvetet huvudet på tankar (tänk på en färg el föreställ dig torka av en whiteboard).

Träa negativa tanker - lägg tankar som inte gynnar dig åt sidan ( vid ett träd) för att ta upp dem sen.

Oroa dig – på en begränsad tid eller överdriv jättemycket (så det blir komiskt).

Lär dig leva i nuet i vardagen (bra erfarenhet att ta med till tävlingen då du vill fokusera här och nu).

Stör dina störande tankar genom att ex räkna steg eller knäppa med fingrarna för att mota bort dem.

Lär av förebilder – härma ngn som lyckats.

Hitta en bra attityd. Gör det till en lek att tänka ”vad finns det för positivt med det här?” och ”vad finns det för positivt med att göra tvärt om?” istället för att tänka på vad som kan vara negativ.

Kvalitet i träningen

Ha en mer långsiktig planering och planera dagens pass utifrån denna.

Tänk på tidsperspektivet. Passar ex bättre att träna på problematiska saker långt ifrån tävling.

Utvärdera träningen kontinuerligt.

Tävlingsträning

Träna dig att agera bra med både inre (ex trött, dåligt humör) och yttre (ex dåligt väder)störningar.

Träna på att hålla kvar den attityd mm du vill ha på tävling under svåra (ex irriterande) förhållanden.

Testa om dina rutiner fungerar under tävlingslik träning.

Träna dig i att kunna se kallt på, och släppa, dina misstag. Coacha dig själv till att se det bra.

Tänj gränser, träna lite istället för att inte träna alls när du inte har lust. (obs attityden!)

Tänk på hur du kan minska skillnaden mellan träningssituationen och tävling för hunden (ex rutiner).

Träningskamrater. Tala om vad du önskar från dem under tävling. Dela med er av erfarenheter, ex störningar ni råkat ut för. Hjälp varandra fokusera på det positiva.

Prestera på tävling

Vänd tanken! Strunta i domaren, publik mm det enda viktiga är att du är en bra förare till din hund.

Acceptera förutsättningarna och inse att tjusningen med tävlingen är att man inte vet hur det ska gå.

Fokus ska ligga på vad du vill ska hända, inte vad du vill undvika ska hända.

Din tid på banan är din. Be inte om ursäkt för att ni finns, äg planen och utnyttja tiden.

Ta ansvar för prestationen. Om bra - var stolt, om sämre - undvik bortförklaringar (och träna mer).

Se varje situation du råkar ut för som ett tillfälle att öva dig.

Träna extra mkt på omständigheter som du tycker är svåra. Gör svagheter till styrkor!

Skapa rutiner för både förarens och hundens skull. Innan, mellan moment, efter (positiv upplevelse).

Innan start - gör det som ger dig bäst förutsättningar att gå koncentrerad in på banan.

Ögonkontroll (se tidigare) och ett säkert kroppsspråk viktigt för hunden och dig själv.

Skapa trygghet genom förberedelser.

Tips: Var i god tid. Umgås med folk som har en positiv attityd. Ta reda på mycket om upplägget för tävlingen. Känn till reglerna. Ta inga tekniska instruktioner just innan start. Använd dig endast av mentala tekniker som du använt tidigare. Avslöja inte era svagheter för domaren. Ha kul!

Utvärdera. Tre positiva saker för varje negativ sak om din insats. Utvärdera även förberedelser, koncentration, attityd, rutiner, personer runt om, samarbetet.

Exempel på informativt felande, tjat och hjälper

Ambitionen att skriva kortfattat lämnar ofta en känsla av att jag vill förtydliga saker så nu tänkte tillåta mig själv att verkligen lägga ut texen angående ämnet felande. Varning för extremt detaljerade träningsexempel:)

Först och främst vill jag bara säga att anledningen till att jag tänker så mycket på hur jag bäst ska fela är att jag tycker att det är svårt och inte för att jag tror jag vet hur man bäst gör (jag kan ju ha en lite självsäker ton ibland vilket nog blir lite missvisande).

Mitt mål är att träna på ett effektivt och för hunden tydligt sätt som är roligt och präglas av sammarbete. För säkerhetsskull vill jag säga att hur seriös jag än verkar på bloggen så vill jag att lydnadsträningen ska vara en rolig lek för oss båda.

Nu kan jag tycka att jag kommit en bit på vägen i det här med felande när det gäller just min hund, men det finns definitivt utrymme för förbättringar. Jag vill komma till det läget där jag känner mig mer bekväm i att fela oftare och att hon inte ska ta det det minsta negativt utan bara jobba på. Kanske är vi på väg ditåt, vi får se, tar annars gärna emot tips.

Det är självklart väldigt individuellt vad som passar olika förare och hundar (dessutom ska det ju passa in i "träningssystemet" i övrigt) och följaktligen är det olika vad man kan ta till sig ifrån hur någon annan gör, hur framgångsrika de än är (som en annan bloggare jag läser nyss skrev).

Jag och mina träningskompisar tränar inte alls lika på alla punkter (t.o.m jag och Vendela gör säkert olika ibland även om vi är så insyltatde i varandras lydnadstänk att jag ibland inte vet vem som tänkt vad. Stor risk att jag snott ideér ifrån henne alltså....:)), men det är ju ganska naturligt egentligen. Ens egen hund är ju den som i slutändan får lära en vad som funkar bäst. (Skrev om bla annat det där att lära av sin hund i ett långt inlägg med rubriken Om att bli en bra tränare som finns på den här sidan nånstans.)

Nu till själv förtydligandet (ni ser hur långt allt blir när jag inte lägger band på mig...):

Med informativt felande menar jag att jag istället för att säga en standardiserad "felsignal" försöker signalera till min hund hur den ska förändra det den gör. Jag har försökt att låta saker från grundträningen av olika beteenden finnas kvar som specifika hjälper/modifierade felsignaler att ta till om momentet behöver korrigeras.

Exempel: Ingångar

Två saker jag velat förändra är att hon ibland gör för grunda ingångar (varpå hon dunsar in i mitt ben om det tempot höjs) eller sätter sig snett. (Dessutom behäver jag få upp tempot, med det har jag i ärlighetens namn inte tagit tag i ännu..)

Fel 1:

Om hon vänder för tidigt så att ingången är på väg att bli för grund så bryter jag det genom att backar undan ett par steg varpå hon direkt rättar sig genom att komma in djupare innan hon vänder och får belöning för det (nu för tiden räcker det med ett bra). Nästa repitition gör hon ofta rätt och kan få bättre belöning.

Anledningen till att hon rättar sig genom att gå djupare beror på hur jag har jobbat med att få till djupare ingångar. Jag har nämligen haft en stor target bakom ryggen (på en pinne i högra handen) som bara syns när hon kommer tillräckligt djupt och växlat mellan att ha den framme -belöning direkt bakom ryggen, och gömd - belöning först efter att hon vänder och sätter sig i fotposition. Jag har växlat mellan dessa båda och ibland när jag kört många rep utan target har hon hon börjat gena och sätta sig direkt och jag har då backat undan. Då har hon oftsat provat med att gå djupt för att titta bakom ryggen igen och jag har satt fram targeten och belönat bakom. Till slut kopplade hon att om jag backar är det smart att prova att gå djupare. Nu kör jag varken med target och knappt med belöning bakom längre, men hon har fattat att hon skall rätta sig genom att gå djupare om jag felar genom att backa.

Fel 2:

Om hon sätter sig snett (vilket ju i praktiken innebär att hon sätter ned rumpan innan hon vänt tillräckligt mycket) så felar jag genom att fortsätta stå still men säga "kom igen då", varpå hon flyttar inrumpan ett extra hack. Då belönar jag (endast med ett bra eller en torr godis nu då hon kan det ganska bra, men det fanns en tid då hon fick bollen för det). Nästa repitition sätter hon oftast rakt och kan få bättre belöning.

Anledningen till att det här funkar beror förstås också på hur jag tränat tidigare. Jag har kört en hel del så att jag snurrar runt i vänstervarv och när hon jobbar tillräckligt bra innåt har jag stannat och belönat henne sittandes (dröjde inte länge förrän hon satte sig i förväntan när jag stannade). Sedan gjorde jag så att efter de ingångar som var lite sneda (så körde jag lite vänster snurr tills att hon jobbade bra inåt med rumpan innan jag stannade så hon kunde sätta sig och belönade. Sedan lade jag på ett glatt "kom igen då" innan jag började snurra och det dröjde inte länge innan hon svarade direkt på detta och flyttade in sig ett snäpp medan jag stod kvar. I det här har jag varit noga med att säga min "informativa felsignal" direkt som hon satt sig/börjat sätta sig och parallellt byggt mycket värde för att jag står helt stilla så att hon ska vara säker på att det är rätt så länge jag är tyst. Hittills går det kanon och hon försöker aldrig flytta sig efter ingången om jag bara står kvar utan att säga något.

Fattar ni hur jag menar (om det är nån som fortfarande läser:)) eller blev det bara bluddrigt?

Nu till tjat och hjälper:

Med tjat menar jag såklart att upprepa signalen (självklart i en lika glad ton som vanligt). Om jag tror att jag kan få henne att göra rätt endast genom att upprepa signalen muntligt så gör jag hellre det än att lägga till en hjälp, men skiter det sig på nåt sätt så föredrar jag att hjälpa henne för att få det rätt (då jag tror att det har bättre pedagogisk effekt) framför att bara göra om och ta allt från början.

Det är klart att det finns en chans att det blir helt rätt nästa gång om man bryter helt och gör om och att man då får möjlighet att belöna ett helt rätt utfört beteende från början till slut vilket är bättre, men det är ju inte alls säkert att det blir rätt (=risk för negativ spiral i mitt fall).

Jag vill minst tre saker med mitt felande:

-Att det ska vara en tydlig skillnad mellan rätt och fel.

-Att det ska vara tydligt VAD det är jag vill att hon ska göra.

-Att hon inte ska få sänkt motivation för att jag felar utan glatt jobba på.

Var för sig är de här grejerna lätt att få till, men det är ju lite svårare när man vill ta hänsyn till allt...

Bryter jag helt och gör om från början blir det en tydlig skillnad på rätt och fel men ibland undrar jag om det inte kan bli lite rörigt för dom att reda ut vad man ville egentligen.

Ställande under gång som tankeexempel

Säg att man ska göra en inkallning med ställande och hunden inte svarar helt på signalen utan förtsätter att springa tveksamt framåt. I det här läget känns det ju fel att ge signalen igen eftersom målet är ett snabbt springande med tvärstopp, men ökar jag verkligen chanserna att det blir bra nästa gång genom att bryta helt och göra om? Jag har ingen aning alltså, jag bara spånar.

Jag tänker att om jag har en hund som kan momentet bra så har jag kanske det, den kanske skärper till sig och lyssnar bättre på signalen, men kan inte min hund momentet riktigt bra är nog chansen att det blir rätt sämre.

Vad händer egentligen om hunden är osäker och inte stannar på "stå" så och jag då bryter och sätter den vid starten? Kedjan blir liksom min signal - osäkerhet - inget beteende - jag anvisar den att sitta i starten. Känns liksom inte helt bra att den instruktion den får av mig efter en stå-signal är att den ska sitta.

En förutsättning för snabba ställanden är väl att hunden förutom att vara van att stanna snabbt, ska känna sig säker på vad den ska göra. Alltså kommer jag nog satsa på att jobba på en tillräckligt lätt nivå för att den ska stanna snabbt nästan jämnt, men om det skiter sig så vill jag ändå stärka henne i att vara säker på vad hon ska göra så jag säger stå igen och kanske igen och sen braaa+belöning när hon väl stannar. Sen gör jag en repitition som förhoppningsvis är tillräckligt lätt för att hon ska göra rätt direkt och ger bättre belöning och sen kanske en på samma nivå som hon först misslyckdes och belönar kanonbra! Självklart hela tiden med en belöningsplacering som hjälper till att få det rätt.

Sen var det det här med att vara tydlig kontra att inte hunden ska gå ner sig. Jag måste ju göra nånting som talar om för hunden att det blev fel annars blir det ju svårt (om än inte omöjligt) för den att veta skillnad på "det var bra, nu gör vi en grej till innan belöning" och "det var inte helt rätt, försök igen". Har man en hund som är som ett duracellbatteri funkar det väl bra att bara säga fel och göra om, men har hunden lätt att tappa motivation är det inte så lätt. För mig känns det inte heller bra att behöva fela så himla glatt och busigt att det nästan är som om jag belönar hunden socialt. Då finns ju risken att hunden kopplar mitt glada sätt med utebliven belöning, alternativt att hunden knappt uppfattade att det blev fel. Jag vill att jätteglad matte=bra gjort.

Med reservation för att jag kan ändra mig tycker jag alltså att det är ett ganska bra alternativ för mig och min hund att jag, när det blir fel, helt enkelt med glad röst påminner om vad det är jag vill. Det gör att hon är säker på att det är rätt när jag inte säger något (eller berömmer), att hon förstår vad jag vill att hon ska göra för att det ska bli rätt, och förhoppningsvis att hon håller humöret uppe (genom att hon får en instruktion som gör att hon snabbt är på banan igen).

Det finns dock områden som är svåra, när det blir fel i fjärren till exempel så kan det bli ganska rörigt. Tips mottages alltså tacksamt!

Tror jag tömt ut detta ämne nu, men man vet aldrig..... ;D

Inte bara smart att uthållighetsträna tidigt?

Absolut inte färdigtänkt, bara funderingar.

En del som klickertränat sina hundar mycket (inkl jag själv med tidigare hund) har fått problem i träningen när de efter en lång period av grundträning med hög förstärkningsfrekvens har börjat jobba med kedjor och uthållighet, hundarna blir helt enkelt frustrerade när belöningen inte kommer.

Nu har jag nog istället haft alltför stor tilltro till tidig uthållighetsträning som en lösning på problemet. Om man går för fort fram riskerar man kanske att gå miste om en hel del sug för träningen tänker jag, man hinner helt enkelt inte bygga tillräckligt med värde för träningen innan det börjar bli jobbigt. Så känns det i alla fall för mig. (Beror iofs säkert på vilken hund man har, men om man tänker sig en valp/unghund så är det ju ofta ganska jobbigt för dem att bara koncentrera sig en längre stund).

Om man ligger för nära gränsen till att hunden tycker att det är riktigt roligt att träna så blir den också mer känslig för störning, för svårt satta kriterier, sin egen trötthet mm. Har man marginaler på sin sida i form av en jäkla vilja att jobba så får man också per automatik en, i träningssituationen, mer robust hund som lättare fixar att det blir lite tokigt. Hur viktigt som helst.

I början måste borde väl fokus ligga vid att bygga värde för träningen? Att hunden tycker att det är roligt måste ju trots allt vara den enskilt viktigaste faktorn för uthållighet?

Jag tänker nu att det kanske till och med är så att den heta klickerhunden vad det gäller motivatitionen har större förutsättningar för uthållighet i lydnaden än en som är för tidigt (för mycket) uthållighetstränad, men att problemet för den hunden är en bristande förståelse för vad som väntas av den och en ovana vid en lägre förstärkningsfrekvens.

Samtidigt som prio ett är att bygga värde för träningen borde det gå att träna på ett sånt sätt att man rustar hunden för durationsarbete i framtiden. Jag menar alltså att man kanske inte behöver träna just uthållighet i sig tidigt (mätt i tid) utan mer principerna för uthållighet och andra saker som att hunden ska vara säker på när den gör rätt. Eller?

Det bästa för att nå snabbast möjliga resultat är förstås att avancera framåt i träningen i precis lagom takt, men om man nu ska välja att göra "fel" åt nåt håll...

(Har tidigare filosoferat en del kring kriteriehöjning och hur den påverkas av andra faktorer i inlägget Utmana hunden på den här sidan, men jag tänkte nog alldeles för lite på det här med hur viktig hundens attityden till träningen är. Man lär sig.)

Angående skitsnack och bristande ödmjukhet

Det finns en del trångsynta typer av "den gamla skolan" som tycker att det är jättelarvigt med "velourdressyr" och aldrig skulle ha tyckt något annat oavsett vad, liksom det finns andra som bara inte har så mycket till övers för folk som kommer med nya lösningar på saker och ting. Dessa personer hackar onödigt ofta och onödigt hårt på klickertränare och deras försök att bedriva seriös träning på ett sätt som de anser är bra. Men...

En del av det kritiska bemötande som klickertränare får beror ganska säkert på hur de själva för sig i debatten om vad som är lämpliga och effektiva träningsmetoder. Det är ganska vanligt att mer eller mindre nybörjare på hund uttrycker sig väldigt självsäkert om hur god träning ska bedrivas. Duktiga tränare som har hållit på i väldigt många år med goda resultat kritiseras kraftfullt och blir på sina håll betraktade som om de inte fattar någonting. Detta är förbaskat tråkigt.

Klickerträningen har mycket att tillföra men den kanske inte rymmer den mest optimala lösningen i alla lägen. Åtminstone finns det andra sätt att tänka på och arbeta utifrån som är lika bra. Nu är det inte så konstigt att folk har ett lite kaxigt sätt att uttrycka sig (har själv gjort det) när själva ledningen för Canis (som ju trots allt influerat flertalet klickertränare) har allt annat än en ödmjuk attityd i många lägen.

Det är alltså till viss del förståeligt att en del "traditionella" tränare är lite kritiska till klickerträningen, vilket ju är himla synd och onödigt då det operanta tänkandet säkert kan bidra med massor. Flertalet klickertränare skulle också vinna på att ta till sig lite av den kunskap som finns bland de som varit med länge.

Det är så himla trist att man från båda håll pratar skit om varandra och ifrågasätter (utan att försöka förstå eventuella svar som ges) varandras sätt att jobba. Med det inte sagt att det inte finns människor med sin bakgrund i olika träningstradition som är villiga att föra en trevlig och utvecklande diskussion. Jag har sett flera exempel på det på senare tid, vilket gör mig väldigt glad och hoppfull. Dessa diskussioner tränare emellan är vad som kommer kunna föra hundträningen framåt. Inte missionerande.

Gällande mig själv så kan jag nämna att jag för inte mer än två år sedan var allt för upptagen med att ta till mig av allt som bekräftade det jag redan tyckte om hur man borde träna, medan jag inte riktigt orkade diskutera på ett vettigt sätt med människor som tyckte annorlunda än jag. En bra bot på detta var att flytta ihop med någon som kom ur en helt annan hundträningstradition än jag själv:)

Oräkneliga (men trevliga) timmar har vi diskuterat fram och tillbaka och tusan alltså vad givande det har varit (för oss båda). För att inte tala om hur lärorikt det är att se varandra jobba och ha möjlighet att följa varandras hundarnas utveckling på längre sikt.

Ett exempel på en lärorik situation för mig var när Per hade hämtat sin valp (Ebba) och höll på att vänja henne vid att lämnas själv i en komposthage. Ibland när hon vaknade skrek hon i högan sky och det hände då att Per gick tillbaka och hämtade henne. Så kan man ju absolut inte göra tyckte jag, nu kommer hon ju lära sig att det lönar sig att skrika. Per å andra sidan menade att det är självklart att man inte ska hämta en valp som bara är frustrerad och otålig, men att Ebba faktiskt i det läget hade blivit rädd och behövde stöd för att på sikt bli trygg i att lämnas kvar. Men hur vet när man ska gå tillbaka och när man ska lämna henne tills hon blir tyst då undrade jag. Ja det är det som vanligt tyckte Per, det handlar om att kunna läsa sin hund och göra sitt bästa för att förstå orsaken till ett viss beteende.

Orsaken till beteendet avgörande? Snacka om tankeställare för en som redan kunde allt om de inlärningspsykologiska reglerna och tyckte att det egentligen var ganska självklart hur man tränade hund på bäste sätt. (Förstärk bara det beteende som du vill ha osv... arbeta med vad du kan se och inte vad du tror osv...)

Behöver jag tillägga att Ebba är hur cool som helst i att bli lämnad hemma, det beror självklart på fler saker än vad jag beskrivit ovan, men ändå.

För en givande diskussion krävs det förstås att båda parter är intresserade av ett utbyte, men i mån av tillgång på trevliga oliktänkare så rekommenderar jag varmt lite vinkvällar. Jag hade i alla fall aldrig förstått så mycket om hund och träning som jag gör idag om jag inte träffat Per...
....och jag hade definitivt inte skrivit ett sånt här inlägg:-)

Inlägg i debatten...

Det som står nedan är ett inlägg som jag skrev i en diskussion om klickerträning på en annan sida (Mallekrafts blogg). Det gick nog helt obemärkt förbi där, antingen för att det var dåligt eller för att diskussionen var avslutad sedan länge, men eftersom jag inte skäms för vad som står i det ännu, och det är relaterat till inlägget ovan, så får det ligga här.


Tittade in och såg att ni haft en väldigt intressant diskussion här. Kul att se ämnet diskuteras med en så trevlig och respektfull ton, det har jag verkligen saknat i många sammanhang!

Själv tillhör jag dem (om det nu finns några fler än jag) som tidigare satt mig in i och satsat stenhårt på klickerfilosofin rakt igenom, men numera gör skillnad på träning och vardag (ni fattar antagligen hur..). Att jag gör så betyder inte att jag "håller på" det sättet att träna hund och jag tänker inte argumentera för det här. Istället vill jag dela med mig av lite tankar om själva debatten generellt sätt i Sverige (dvs debatten för eller emot klickerträning och i hur stor utsträckning den i så fall är effektiv).

Jag tycker att diskussionen om hur man lämpligast tränar sin hund egentligen består av två saker: Dels har vi en diskussion om vilken metod som får det mest effektiva resultatet och dels har vi en diskussion om vad som är bäst för våra hundar. Dessa blandas oftast ihop, även av mig;)

Angående vad som ger bäst resultat tror jag att det helt och hållet beror på vilken förare och vilken hund det gäller, samt vad man har för mål. För att lyckas måste man som förare vara motiverad utföra den metod man väljer, man måste också ha förmåga att läsa sin hund för att anpassa sina tränarinsatser och vara tillräcklig skicklig (timing, teknisk färdighet)för att lyckas förmedla det man vill. Det handlar helt enkelt om att kunna använda inlärningslagarna effektivt (vilka delar av protokollet man nu väljer att använda..).

Olika metoder har sen olika för och nackdelar när det gäller bla påverkan på samspelet hund-förare och generell aktivitetsnivå mm. Detta gör att olika sätt att arbeta på kanske passar bättre för olika ekipage beroende på vilka individer som ingår och vilka mål man har. Vissa hundar behöver höjas i vissa lägen och andra kanske behöver tas ned på jorden ibland, vissa hundar behöver gasas för att få till en snabb inkallning medan andra behöver sansa sig betydligt för att kunna gå i koppel på stan. Med detta vill jag ha sagt att man kan åstadkomma det mesta med vilken metod som helst om man är skicklig, men att olika metoder har olika för och nackdelar och i sig själva kanske passar bättre för vissa hundar/aktiviteter. Det bästa är att man kan välja själv hur man vill träna:)

När det kommer till vad som är bäst för våra hundar är det kanske inte lika lätt att bara tycka att folk kan göra som dom själva vill. Ingen av oss vill ju se en hund bli orättvist behandlad av en förare med usel timing el motsv, men det kan vi väl bortse från just nu. Ett argument för klickerträning är i och för sig att det är skonsammare mot hunden att träna dåligt på "klickerskt" sätt än med bestraffningar, men det är en annan diskussion för en annan dag. Nu diskuterar jag träning utförd på någorlunda skickligt sätt.

Även på den här punkten (alltså om 100% klicker eller träning med belöningar + ett visst mått av korrigeringar är bäst mot våra hundar) tror jag att det nog beror väldigt mycket på vad det är för hund vi pratar om. De är ju så otroligt olika i hur de tar sig an världen (stressade/ rädda/ hårda/ sorglösa etc) och som jag sa tidigare har ju olika träningsätt olika positiva resp negativa bieffekter även på hundens sinnestillstånd.

I mitt huvud handlar det alltså inte bara om att vissa hundar kanske är svårare än andra att träna på ett visst sätt (dvs att man "måste" korrigera en rejäl hund), utan också om att en hund, beroende på hur den är, kan fara mer eller mindre illa av en viss behandling.

En lite tuffare brukshund kanske knappt låter sig bekomma av en viss korrigering och då kan det knappast kan vara betraktat som djurskyddsetiskt fel att korrigera den så ibland. En annan hund däremot kanske tar väldigt, väldigt illa vid sig av motsvarande behandling och då måste det vara betydligt mer tveksamt djurskyddsetiskt sett att behandla den så. Det finns också säkerligen hundar som inte mår bra av att shejpas för mycket (kanske väldigt stressade individer som mest av allt måste lära sig att ta det lugn), medan andra individer tål hur mycket shejping som helst (till och med långa pass med en mindre skicklig tränare) utan att må det minsta dåligt av det.

Det här sista tycker jag det pratas för lite om, att om det är rätt eller fel med bestraffning i träningen kanske också beror på vem man har i andra änden av kopplet. Eller rättare sagt, många som korrigerar sina hundar är väldigt medvetna om detta och jobbar mot att hamna på en lagom nivå (lyckas såklart mer eller mindre bra), medan de flesta som kör helt utan korrigeringar aldrig verkar diskutera detta (verkar ju iofs logiskt om de inte diskuterar det för egen del, de behöver ju inte det, men det är ju väldigt relevant i frågan om andra är bovar eller inte.)

Tror det räcker för idag:)
Igen, kul med en trevlig diskussion här tidigare.

Träningstänk om kedjor

Jag och Caki har nu kommit till ett läge i träningen där det börjar bli dags att introducera små kedjor och konceptet "göra fler saker för en belöning". Inte för att vi på något vis är klara med flera delmoment, utan för att jag vill att det skall vara ganska naturligt för henne att göra flera saker efter varandra sen när vi verkligen har "bra" delar att sätta ihop..

Jag tycker att den här träningen är väldigt utmanande, men jag känner att jag har lite mera på fötterna nu än när jag precis börjat använda klickerträning i lydnaden.

Då trodde jag nämligen följande (lite förenklat):
Om jag bara lär in mina signaler på så sätt att de blir till ett positivt "grönt ljus" för min hund så kan en ytterligare signal efter nyss utfört beteende fungera som en belöning för hunden och således blir även det första beteendet förstärkt.
Detta gäller i synnerhet om man baklängeskedjar moment då hunden hela tiden upplever att den kommer närmare och närmare sin belöning. Om man sen är tillräckligt noga med att hålla på sina kriterier (för att hunden ska få fortsätta "framåt" i kedjan) så kan man lösa hela problemet med att inte få belöna hunden på tävling genom att göra mer eller mindre hela programmet till en enda baklängeskedja. Lätt som en plätt! En förutsättning är naturligtvis att hunden förstår att när jag inte säger något utan står kvar i tävlingsposition så betyder det att den gör rätt. Också hur enkelt som helst.... OR NOT!

Efter att ha byggt hela min träning på att ignorera fel och belöna rätt, och dessutom väntat alldeles för länge med att börja kedja, så hade jag en hund som var allt annat än säker på att den gjorde rätt när belöningen dröjde...

Som jag kör nu så bygger min göra-flera-saker-efter-varandra-träning egentligen på två saker:
1) Göra Caki säker på att hon gör rätt när jag inte säger något utan bara är stilla/fortsätter gå.
2) Öva på övergången mellan de sakerna jag vill att hon ska göra innan jag lägger ihop två övningar efter varandra. Detta för att hon aldrig ska behöva känna sig "lurad" eller osäker när hon inte får belöningar på ställen där hon förväntat sig dem.

Nedan ska jag försöka förklara hur jag gör:

Göra henne säker på att det är rätt när jag står stilla och är tyst.
-Jag bryter alltid ett felaktigt beteende (förutom då jag intar en specifik frishejpingposition på huk).
-Jag tränar jättemycket stadga så att bilden av att jag står stilla skall kopplas starkt till att belöning kommer så småningom. (+ för att träna just stadga såklart och bygga värde i det).
-Jag är inte rädd för att ibland koppla ett stilla "braaa" till att jag står still och väntar för att göra henne mer säker på att hon gör rätt (självklart vill jag inte gör henne beroende av ett bra med jämna mellanrum för att känna sig säker, tanken är att ett braet skall bli en hjälp att snabbare kunna sträcka tiden som belöningen dröjer).

Öva på övergången mellan beteenden
Enkelt egentligen, men svårt att förklara med få ord. Jag börjar med att beskriva hur jag gör när jag kopplar ihop längre beteendekedjor (haft bra resultat av att göra så tidigare, men har inte börjat med Caki än)för att sedan extrapolera mitt tänk till enstaka skiften.

Om jag har baklängeskedjat ex inkallningen och läggande under gång och vill koppla ihop de två så jobbar jag först på övergången emellan momenten. Alltså slutet på en inkallning (dvs ingång), sedan sitta still och ev bli klappad och därefter börja på nästa moment (dvs fritt följ, ev följt av läggandet). Jag jobbar med den här delen som vilket moment som helst och kan ha ganska höga kriterier på att övergången skall vara bra. När jag sedan lägger ihop de båda hela momenten, efter att ha kört de tre "delarna" ungefär lika mycket den senaste tiden, så tycker jag att jag väldigt lätt får väldigt bra kvalité på utförandet och en positiv attityd rakt igen. Momenten glider liksom ihop, hunden känner hela tiden igen sig (det viktigaste tror jag) och har inte någon bestämd uppfattning om var den tror att belöningen skall komma.

Det där är kanske självklart för er som läser det här, men det var det inte för mig när jag började träna. Hur som helst så har jag nu börjat köra samma upplägg vid inlärning av enkla kedjor med Caki.

Säg att jag vill göra två saker på signal utan belöning emellan, ex sitt och ligg. Istället för att tänka att jag vill göra två saker på rad (sitt och ligg) så tänker jag att övningen består av tre delar (sitt, stadga i sitt och ligg). När väl dessa alla delar sitter bra var för sig så måste jag, innan jag kan sätta ihop delarna, träna på övergångarna mellan dem.

Alltså övar jag på små kedjor av att sitt-sitt kvar och sitt kvar-ligg.
Det första är faktiskt ganska lätt om man har lagt mycket värde i att vara stilla och går att köra både med och utan signal (efter några belöningar i att sitta kvar så "längtar" Caki dit och intagandet av positionen blir i förväntan över att få sitta kvar, väldigt praktisk:)). Ibland hjälper jag henne med ett bra om det är en svår situation, men nu är hon rätt så säker på den här övningen i enkel tappning

Sitt kvar-ligg kräver förstås att man jobbar på signal (i alla fall i mitt sätt och träna som inte innehåller så mycket avancerade spontana skiften) och är hyfsat säker på att hunden kommer göra rätt beteende sen när den väl varit duktig och suttit stilla ett tag för att vänta på sin signal. Självklart gör det inget om det blir fel ibland, men jag vill ha så mycket rätt som det bara går.

När man sedan jobbar med övergångarna efter varandra (vilket jag i praktiken gör på en gång i princip) dvs sitt-sitt kvar, sitt kvar-ligg så är övergången till sitt-sitt kvar-ligg jättelätt. Momenten flyter ihop, hunden känner igen sig hela tiden och tror inte att den gör fel för att belöning inte kommer efter första momentet. Självklart tar jag det ändå försiktigt och fortsätter att belöna både stadgan upprepade gånger och själva skiftena ibland.

Det fiffiga är att det går att träna på detta innan man ens har en hund som är väldigt säker på signalerna sitt och ligg (ska man bara köra sitt och ligg efter varandra annars så måste ju hunden vara rätt så säker på signalen om den inte ska tro att den gör fel).

Innan jag har bra signalkontroll så löser jag nämligen det genom att köra mkt skiften mellen två beteenden fram och till baka ex stå-sitt-stå-sitt el ligg-sitt-ligg-sitt etc, då väljer Caki rätt nästan jämt eftersom hon känner igen sig och jag behöver inte oroa mig. Jag jobbar ju då mer på att lära hunden principerna för att göra kedjor på signal än själva signalkontrollen.

>Man får dock vara försiktig så att inte hunden lär sig ett mönster av att bara växla fram och tillbaka utan att tänka. Jag motverkar det genom att:
-Variera vilka två beteenden jag "bollar" med.
-Ta det väldigt lugnt och långsam, tanken är att hunden lugnt ska vänta-lyssna-göra (all stadgaträning underlättar för rätt sinnestämning).
-Jobba mycket med signalkontroll vid sidan av då jag belönar för rätt val av beteende (vilket för mig består till exempel i skiften mellan tre beteenden och signaler lite hipp som happ ute på promenad bla).

Men detta är ju en helt annan diskussion, nu får jag ge mig:) Mer om hur jag tänker angående signalinlärning en annan dag om det är någon som är intresserad av ytterligare bludder.

Jag kan ju konsten att mala ner de mest självklara saker i detaljer och fundera kring dem i evighet, vore kanske bättre om man tänkte mindre och tränade mer ibland...

Ha det gott!

Lite film på Caki 6 månader

Fot med fokus på duration

Mer fritt följ för den som inte fått nog.

Sitt-stå på signal. Övar på att hon ska veta att det är rätt så länge jag är stilla. dvs att hon ska kunna vänta på signal och vänta på belöning efter utfört beteende. Jag hjälper henne ibland med ett bra så här i en övergångsperiod.

Kort uppdatering om Cakis träning

Något om vad vi jobbar med när vi väl tränar:
Det jag är mest nöjd med tror jag är att hon kan ligga jättefint plats med hakan i backen under två minuter i köket innan mat (men inte på helt fastande mage - vill inte att hon ska få magsår av alltför kraftig magsyraproduktion på fastande mage).
Fotgåendet kändes bra innan jul då vi kunde gå små stäckor och svänga lite men idag när vi skulle ta upp det det var det inte direkt att ta vid där vi slutade. På nåt vis har hon fått för sig att det ingår att försöka bita mig (lekfullt) i vänstersvängarna:) Hon är för söt men jag blev så paff att jag tränade väldigt dåligt, bara fortsatte att göra om istället för att ta en paus och angripa på ett anorlund sätt. Jag är säker på att det där kommer försvinna snabbt bara vi kommer på rätt köl.
Annars jobbar vi lite med hopp-stå som så många andra, men jag vet inte om mitt hopp är så värst bra. En ny grej har man ju så lite koll på hur man egentligen vill att det ska se ut. Det fiffiga är ju att man inte förstör nåt (förutom att man riskerar att få en lite hoppigare hund) utan att det bara är att lära hunden stanna utan hopp om man inte blir nöjd. Jag älskar när det är så, för då behöver man inte nojja så mycket utan kan träna på på känsla bara. Värre är det med fria följet på den punkten - oj vad man vill att det ska bli rätt.
Vi jobbar också med sitt, ligg stå och signaler på det. På en bra dag skiljer hon på signalerna ganska bra men ibland så går det inte lika bra. Vendela var här idag och tittade och jag tyckte inte det gick så värst bra. Upplevde heller inte att hon var så störd av publiken så att det skulle kunna förklara att detr gick sämre men senare kom jag på det - JAG blir väldigt besvärad av att ha publik när jag tränar så att antagligen beter jag mig annorlunda... Måste öva på att slappna av och träna som jag brukar även om nån tittar. Matte måste störningsträna alltså!
Hålla fast har börjat så smått med nu när munnen inte gör så ont längre. Försöker jobba med att ha henne sittande nästan från allra första början. Detta för att undvika kampbeteende när hon ska hålla emot när jag drar i grejen (tänker att hon ska hålla emot när jag drar, inte dra själv...) Det går bra än så länge man vi har inte gjort så mycket.
Annars är det väl lite stadga och lek som vi sysslar med. Början till inkallning ser ut som att sitta kvar medan jag går/springer bort och sedan kuta gärnet till mig på varsågod.
Ingångar hoppas jag kunna ta itu med på/efter privatlektion men Maria Hagström nästa vecka (KUL!), känner att jag vill passa på att få lite råd innan jag börjar så jag inte sjabblar till det.
Framöver blir det lite mer läggnde och sättande under baklänges marsch tror jag för det har jag inte alls gjort mycket av.

Hon är underbar att träna med iaf, väldigt eftertänksam och lättlärd. Det vi behöver få till i ett senare skede är lite mer fart, men jag tar det lungt med det så länge. I övrigt så utvecklar hon sig till en trevlig tjej tycker jag. Hon vet vad hon vill den lilla damen men hon är väldigt go och social. Jag känner mig väldigt glad över henne!