Det finns en del trångsynta typer av "den gamla skolan" som tycker att det är jättelarvigt med "velourdressyr" och aldrig skulle ha tyckt något annat oavsett vad, liksom det finns andra som bara inte har så mycket till övers för folk som kommer med nya lösningar på saker och ting. Dessa personer hackar onödigt ofta och onödigt hårt på klickertränare och deras försök att bedriva seriös träning på ett sätt som de anser är bra. Men...
En del av det kritiska bemötande som klickertränare får beror ganska säkert på hur de själva för sig i debatten om vad som är lämpliga och effektiva träningsmetoder. Det är ganska vanligt att mer eller mindre nybörjare på hund uttrycker sig väldigt självsäkert om hur god träning ska bedrivas. Duktiga tränare som har hållit på i väldigt många år med goda resultat kritiseras kraftfullt och blir på sina håll betraktade som om de inte fattar någonting. Detta är förbaskat tråkigt.
Klickerträningen har mycket att tillföra men den kanske inte rymmer den mest optimala lösningen i alla lägen. Åtminstone finns det andra sätt att tänka på och arbeta utifrån som är lika bra. Nu är det inte så konstigt att folk har ett lite kaxigt sätt att uttrycka sig (har själv gjort det) när själva ledningen för Canis (som ju trots allt influerat flertalet klickertränare) har allt annat än en ödmjuk attityd i många lägen.
Det är alltså till viss del förståeligt att en del "traditionella" tränare är lite kritiska till klickerträningen, vilket ju är himla synd och onödigt då det operanta tänkandet säkert kan bidra med massor. Flertalet klickertränare skulle också vinna på att ta till sig lite av den kunskap som finns bland de som varit med länge.
Det är så himla trist att man från båda håll pratar skit om varandra och ifrågasätter (utan att försöka förstå eventuella svar som ges) varandras sätt att jobba. Med det inte sagt att det inte finns människor med sin bakgrund i olika träningstradition som är villiga att föra en trevlig och utvecklande diskussion. Jag har sett flera exempel på det på senare tid, vilket gör mig väldigt glad och hoppfull. Dessa diskussioner tränare emellan är vad som kommer kunna föra hundträningen framåt. Inte missionerande.
Gällande mig själv så kan jag nämna att jag för inte mer än två år sedan var allt för upptagen med att ta till mig av allt som bekräftade det jag redan tyckte om hur man borde träna, medan jag inte riktigt orkade diskutera på ett vettigt sätt med människor som tyckte annorlunda än jag. En bra bot på detta var att flytta ihop med någon som kom ur en helt annan hundträningstradition än jag själv:)
Oräkneliga (men trevliga) timmar har vi diskuterat fram och tillbaka och tusan alltså vad givande det har varit (för oss båda). För att inte tala om hur lärorikt det är att se varandra jobba och ha möjlighet att följa varandras hundarnas utveckling på längre sikt.
Ett exempel på en lärorik situation för mig var när Per hade hämtat sin valp (Ebba) och höll på att vänja henne vid att lämnas själv i en komposthage. Ibland när hon vaknade skrek hon i högan sky och det hände då att Per gick tillbaka och hämtade henne. Så kan man ju absolut inte göra tyckte jag, nu kommer hon ju lära sig att det lönar sig att skrika. Per å andra sidan menade att det är självklart att man inte ska hämta en valp som bara är frustrerad och otålig, men att Ebba faktiskt i det läget hade blivit rädd och behövde stöd för att på sikt bli trygg i att lämnas kvar. Men hur vet när man ska gå tillbaka och när man ska lämna henne tills hon blir tyst då undrade jag. Ja det är det som vanligt tyckte Per, det handlar om att kunna läsa sin hund och göra sitt bästa för att förstå orsaken till ett viss beteende.
Orsaken till beteendet avgörande? Snacka om tankeställare för en som redan kunde allt om de inlärningspsykologiska reglerna och tyckte att det egentligen var ganska självklart hur man tränade hund på bäste sätt. (Förstärk bara det beteende som du vill ha osv... arbeta med vad du kan se och inte vad du tror osv...)
Behöver jag tillägga att Ebba är hur cool som helst i att bli lämnad hemma, det beror självklart på fler saker än vad jag beskrivit ovan, men ändå.
För en givande diskussion krävs det förstås att båda parter är intresserade av ett utbyte, men i mån av tillgång på trevliga oliktänkare så rekommenderar jag varmt lite vinkvällar. Jag hade i alla fall aldrig förstått så mycket om hund och träning som jag gör idag om jag inte träffat Per...
....och jag hade definitivt inte skrivit ett sånt här inlägg:-)
