Det som står nedan är ett inlägg som jag skrev i en diskussion om klickerträning på en annan sida (Mallekrafts blogg). Det gick nog helt obemärkt förbi där, antingen för att det var dåligt eller för att diskussionen var avslutad sedan länge, men eftersom jag inte skäms för vad som står i det ännu, och det är relaterat till inlägget ovan, så får det ligga här.
Tittade in och såg att ni haft en väldigt intressant diskussion här. Kul att se ämnet diskuteras med en så trevlig och respektfull ton, det har jag verkligen saknat i många sammanhang!
Själv tillhör jag dem (om det nu finns några fler än jag) som tidigare satt mig in i och satsat stenhårt på klickerfilosofin rakt igenom, men numera gör skillnad på träning och vardag (ni fattar antagligen hur..). Att jag gör så betyder inte att jag "håller på" det sättet att träna hund och jag tänker inte argumentera för det här. Istället vill jag dela med mig av lite tankar om själva debatten generellt sätt i Sverige (dvs debatten för eller emot klickerträning och i hur stor utsträckning den i så fall är effektiv).
Jag tycker att diskussionen om hur man lämpligast tränar sin hund egentligen består av två saker: Dels har vi en diskussion om vilken metod som får det mest effektiva resultatet och dels har vi en diskussion om vad som är bäst för våra hundar. Dessa blandas oftast ihop, även av mig;)
Angående vad som ger bäst resultat tror jag att det helt och hållet beror på vilken förare och vilken hund det gäller, samt vad man har för mål. För att lyckas måste man som förare vara motiverad utföra den metod man väljer, man måste också ha förmåga att läsa sin hund för att anpassa sina tränarinsatser och vara tillräcklig skicklig (timing, teknisk färdighet)för att lyckas förmedla det man vill. Det handlar helt enkelt om att kunna använda inlärningslagarna effektivt (vilka delar av protokollet man nu väljer att använda..).
Olika metoder har sen olika för och nackdelar när det gäller bla påverkan på samspelet hund-förare och generell aktivitetsnivå mm. Detta gör att olika sätt att arbeta på kanske passar bättre för olika ekipage beroende på vilka individer som ingår och vilka mål man har. Vissa hundar behöver höjas i vissa lägen och andra kanske behöver tas ned på jorden ibland, vissa hundar behöver gasas för att få till en snabb inkallning medan andra behöver sansa sig betydligt för att kunna gå i koppel på stan. Med detta vill jag ha sagt att man kan åstadkomma det mesta med vilken metod som helst om man är skicklig, men att olika metoder har olika för och nackdelar och i sig själva kanske passar bättre för vissa hundar/aktiviteter. Det bästa är att man kan välja själv hur man vill träna:)
När det kommer till vad som är bäst för våra hundar är det kanske inte lika lätt att bara tycka att folk kan göra som dom själva vill. Ingen av oss vill ju se en hund bli orättvist behandlad av en förare med usel timing el motsv, men det kan vi väl bortse från just nu. Ett argument för klickerträning är i och för sig att det är skonsammare mot hunden att träna dåligt på "klickerskt" sätt än med bestraffningar, men det är en annan diskussion för en annan dag. Nu diskuterar jag träning utförd på någorlunda skickligt sätt.
Även på den här punkten (alltså om 100% klicker eller träning med belöningar + ett visst mått av korrigeringar är bäst mot våra hundar) tror jag att det nog beror väldigt mycket på vad det är för hund vi pratar om. De är ju så otroligt olika i hur de tar sig an världen (stressade/ rädda/ hårda/ sorglösa etc) och som jag sa tidigare har ju olika träningsätt olika positiva resp negativa bieffekter även på hundens sinnestillstånd.
I mitt huvud handlar det alltså inte bara om att vissa hundar kanske är svårare än andra att träna på ett visst sätt (dvs att man "måste" korrigera en rejäl hund), utan också om att en hund, beroende på hur den är, kan fara mer eller mindre illa av en viss behandling.
En lite tuffare brukshund kanske knappt låter sig bekomma av en viss korrigering och då kan det knappast kan vara betraktat som djurskyddsetiskt fel att korrigera den så ibland. En annan hund däremot kanske tar väldigt, väldigt illa vid sig av motsvarande behandling och då måste det vara betydligt mer tveksamt djurskyddsetiskt sett att behandla den så. Det finns också säkerligen hundar som inte mår bra av att shejpas för mycket (kanske väldigt stressade individer som mest av allt måste lära sig att ta det lugn), medan andra individer tål hur mycket shejping som helst (till och med långa pass med en mindre skicklig tränare) utan att må det minsta dåligt av det.
Det här sista tycker jag det pratas för lite om, att om det är rätt eller fel med bestraffning i träningen kanske också beror på vem man har i andra änden av kopplet. Eller rättare sagt, många som korrigerar sina hundar är väldigt medvetna om detta och jobbar mot att hamna på en lagom nivå (lyckas såklart mer eller mindre bra), medan de flesta som kör helt utan korrigeringar aldrig verkar diskutera detta (verkar ju iofs logiskt om de inte diskuterar det för egen del, de behöver ju inte det, men det är ju väldigt relevant i frågan om andra är bovar eller inte.)
Tror det räcker för idag:)
Igen, kul med en trevlig diskussion här tidigare.
