Absolut inte färdigtänkt, bara funderingar.
En del som klickertränat sina hundar mycket (inkl jag själv med tidigare hund) har fått problem i träningen när de efter en lång period av grundträning med hög förstärkningsfrekvens har börjat jobba med kedjor och uthållighet, hundarna blir helt enkelt frustrerade när belöningen inte kommer.
Nu har jag nog istället haft alltför stor tilltro till tidig uthållighetsträning som en lösning på problemet. Om man går för fort fram riskerar man kanske att gå miste om en hel del sug för träningen tänker jag, man hinner helt enkelt inte bygga tillräckligt med värde för träningen innan det börjar bli jobbigt. Så känns det i alla fall för mig. (Beror iofs säkert på vilken hund man har, men om man tänker sig en valp/unghund så är det ju ofta ganska jobbigt för dem att bara koncentrera sig en längre stund).
Om man ligger för nära gränsen till att hunden tycker att det är riktigt roligt att träna så blir den också mer känslig för störning, för svårt satta kriterier, sin egen trötthet mm. Har man marginaler på sin sida i form av en jäkla vilja att jobba så får man också per automatik en, i träningssituationen, mer robust hund som lättare fixar att det blir lite tokigt. Hur viktigt som helst.
I början måste borde väl fokus ligga vid att bygga värde för träningen? Att hunden tycker att det är roligt måste ju trots allt vara den enskilt viktigaste faktorn för uthållighet?
Jag tänker nu att det kanske till och med är så att den heta klickerhunden vad det gäller motivatitionen har större förutsättningar för uthållighet i lydnaden än en som är för tidigt (för mycket) uthållighetstränad, men att problemet för den hunden är en bristande förståelse för vad som väntas av den och en ovana vid en lägre förstärkningsfrekvens.
Samtidigt som prio ett är att bygga värde för träningen borde det gå att träna på ett sånt sätt att man rustar hunden för durationsarbete i framtiden. Jag menar alltså att man kanske inte behöver träna just uthållighet i sig tidigt (mätt i tid) utan mer principerna för uthållighet och andra saker som att hunden ska vara säker på när den gör rätt. Eller?
Det bästa för att nå snabbast möjliga resultat är förstås att avancera framåt i träningen i precis lagom takt, men om man nu ska välja att göra "fel" åt nåt håll...
(Har tidigare filosoferat en del kring kriteriehöjning och hur den påverkas av andra faktorer i inlägget Utmana hunden på den här sidan, men jag tänkte nog alldeles för lite på det här med hur viktig hundens attityden till träningen är. Man lär sig.)
