En plats för sånt som inte ryms


Min blogg finns på 
hundbry.blogspot.com. 
Där försöker jag att hyfsat ofta skriva hyfsat kortfattade inlägg som handlar hundträning, mestadels då reflektioner kring min egen träning med världens härligaste malletik Caki.

Den här sidan är istället en dumpplats för lägre utläggningar relaterade till hund och hundträning som jag får för mig att skriva ibland. Anledningen till att lägger dem här är att de är för gamla, för långa eller ligger utanför ramarna ämnesmässigt för att passa i bloggen såsom jag har tänkt att den ska se ut. Texterna är mer eller mindre aktuella (=mer eller mindre pinsamma), men jag har bestämt att jag får lov att stå för dem även om jag kanske har ändrat mig angående vissa saker.

Uppdateringar här kommer att vara sällsynta, så bry er inte om att hålla koll. Jag skriver i bloggen om något läggs ut här. Ni är hemskt välkomna att tycka till (i bloggen eller via mejl) om det jag skriver även om ni inte känner mig eller inte håller med. Det vore bara roligt! 

13 oktober 2008

Dämningarna har släppt och godiset flödar

Jag har helt ändrat mig angående vad jag skrivit tidigare och tror nu att godis är svaret på allt. Nejdå, men jag har insett att jag behöver modifiera min strategi något.

Egentligen hade jag gärna fortsatt som jag gjort och vänta med att rutinmässigt ge henne godis (annat än i samband med måltid) till dess att jag verkligen fått sociala belöningar och lek till att vara verkligt betydelsefulla för henne. Det har gått rätt så bra, men problemet är att det går lite för långsamt framåt och det är fortfarande bara vid vissa tillfällen jag vågar lita på att det är en tillräcklig belöning. Finns det intressanta störningar så är jag än så länge inte speciellt intressant i jämförelse tycker Caki. Väldigt naturligt med tanke på att hon är 10 v och har mycket att upptäcka.

Först tänkte jag att det inte alls är något problem för jag har ingen brådska med att lära henne något eller få henne "lydig", men sen insåg jag att det är väldigt smart om jag verkligen kan få snurr på inkallningen nu medan jag fortfarande har en chans att springa ifatt henne. (Det är redan på håret att jag lyckas med det måste jag erkänna, har kommit på att det kanske är smart att öva i lite kuperad terräng där jag har fördel av mina långa ben...)

Jag ger henne alltså godis ibland vid inkallningsträning (särskillt om det är en lite svårare situation) och det är helt enormt vad lätt det går att få en snabb inlärning. Det som gäller nu är att jag (hur förstärkt jag nu än blir av godisgivandet) måste tvinga mig själv att fortsätta utveckla de andra bitarna och inte bara bli slö och sticka åt henne en godis i tid och otid. Utmanande men kul!

I övrigt så är hon fortfarande änglasnäll och verkar helt ha glömt bort att hon hade väldigt bestämda åsikter för några dagar sen (hoppas det håller i sig..) Dessutom är det lite mer sprutt på henne vilket är jättekul!