Hon började testa beteendet för några dagar sedan men vi var inte helt säker på vad det var (om hon var rädd, el allmänt gasad eller nåt) så vi struntade bara i det och fortsatte göra vad vi gjorde, men sen blev det uppenbart att hon helt enkelt bara ville annorlunda än vi och försökte få sin vilja fram genom att morra. Inte lite kaxigt! Vid ett par tillfällen har vi nu sagt åt henne att det där inte är ok och det verkar har fått bra effekt.
Jag började förstås oroa mig, men Per tar det så lugnt och har övertygat mig om att inte dra för stora växlar på det. Han menar att hon helt enkelt bara testar sig fram för att se hur hon ska kunna få som hon vill och att det gäller för oss att lära henne hur det är lämpligt att bete sig mot oss. Det är lätt hänt att man lägger mänskliga värderingar på beteendet och tycker att det är förfärligt, men egentligen är hon ju bara en liten valp på 9 veckor som är lite vilse i pannkakan. Lugn och rättvis uppfostran som gäller alltså. Just det här är inte vad jag behärskar bäst, men det känns ändå rätt ok. Jag får se det som en utmaning och tänka att jag lär mig massor.
Mina tankar just nu (efter Pers fina råd) är att vara väldigt tydlig med henne så hon får en förståelse för vad som är ok och inte, samt att försöka att få så mycket rätt som det bara går. Jag känner att om jag nu ska vara lite sträng med henne ibland så är det super-duper-viktigt att hon har mycket av ett rätt beteende att falla tillbaka på. Hittills känns det iaf jättebra och jag tror vi är på rätt väg.
Vendela tog lite bilder på henne också, de ligger iofs redan på hennes blogg men jag lägger upp nån enstaka. Nu är hon alltså 9 veckor.
